"Brukar man inte blogga med små korta inlägg", sa min svärson med ett snett leende.

Menade att det var längesen jag skrev ett inlägg. Ja och det stämmer ju verkligen.

Vad har då hänt sen sist? Summan av kardermumman, jag har fått ett nytt jobb. Sökte och fick, bara sådär.

Eller nja, tog ju några samtal men de ville ha mig :) 

Kundkommunikatör är min titel, växeltelefonist är den enkla varianten. Arbetar endast dagtid med varierade tider.

Begravningsuppdragen då, och min framtida vision? Gör fortfarande min kurs, har två begravningar med ceremoni kvar att genomföra sen ska det vara klart. Kommer inte kunna synka det riktigt med mitt fasta arbete, att kunna vara representant men ha vissa uppdrag ska funka.. Just nu njuter jag av känna mig nedstressad och lugnare.

Det ordnade sig och mitt beslut var så Rätt!

Efter intensiva tre veckor med  läsa och lyssna på olika webinarier och tips. Gjort slutprov, utväderingar etc.

Fick jag min certifiering . Nu återstår handledning via webben i några veckor av teamleadern för Fenix society. 

När jag sedan är redo ska jag få tre kremeringsärenden och tre jordbegravningar att ta hand om. Det är en stor process från början till slut. Men jag kommer att fixa det. Har hela tiden back-up från teamet. Wiii så spännande, lite nervöst och pirrigt såklart. Går allt väl så blir jag auktoriserad begravningsrådgivare/representant.

Igår hade vi som utbildar oss nu, ca 16 stycken utspritt i Sverige vårt första Zoom möte. Det var jättekul att få möta alla, höra varför de sökt till att bli begravningsrådgivare.

En helt ny värld har öppnat sig framför mina fötter, jag bara ler och tar ett kliv framåt steg för steg!

Idag sitter jag i förtältet vid vår husvagn och "pluggar" Vi har den på Vita sands camping som ligger söder om min hemstad Kalmar. Det är en underbar lugn och harmonisk plats. Fin badplats med lång brygga, grillplatser, bra lekplats med mycket att göra för små och stora barn. Glass och gatuköksbod. En camping jag verkligen rekommenderar :)

I nuläget är det lugnt, semestern har ju inte börjat än riktigt.

Utbildningen via Fenix begravningsbyrå pågår för fullt.  Är på andra veckan nu av tre. Första kursen var begravningskunskap i den blev jag godkänd. Har  mycket med mig om det  i min livsbagage.

Även pågående som är inriktat i Bemötande och försäljning, har ju sysslat med det sen jag började min karriär som försäljare när jag var 13 år och började sälja Oriflame ;)

Igår hade vi som är under upplärning vårt första zoommöte, var ju lite nervöst, är inget jag är van vid. 

Åhh vad jag hoppas att jag kommr fixa allt detta nu, att mitt framtida liv kommer att följa ett rakt spår, att jag inte kommer göra mig själv besviken eller mina absoluta närmaste.   :D

Nu har jag slutat på ett av världens finaste och bästa jobb. Att arbeta inom vården och då med min erfarenhet Hemtjänsten, det är något särskilt. Man möter människor hemma, i det privata. Tar del av dess historia och familjer. Få kunskap om både det ena och andra, t.ex matlagningstips, bakning ja till och med hur man viker handdukar så det blir snyggt och tar mindre plats i skåpet. Lärde jag mig för en tid sen ;)

Men varför då sluta? Nja, för mig, jag har gjort detta nu! Med all den kunskap och sköna känslan att kunnat ge och få från flera hundra kunder under mina 19 år. Så tar jag med mig detta och har nu fått chansen att utbilda mig till

Begravningsrådgivare i ett företag som heter Fenix begravningsbyrå. 

Genomfört min första teoretiska vecka av tre. Sedan följer att sköta och ta hand om, med handledning tre stycken kremeringar och tre jordbegravningar. Det är så spännande och faktiskt något jag velat arbeta med i flera år.

Jag kommer att jobba hemifrån och sköta kundkontakterna digitalt, men även om kunden vill vara med under ceremonin som representant. Givetvis måste jag först bli godkänd och bli certifierard samt hoppas att just Fenix Society vill anställa mig.

Fick så många blommor och presenter när jag slutade. Både från mina kära pensionärer men även från mina redan nu saknade kollegor, sjuksyrrorna och chefen. :)

Nu är det snart dags att åka till jobbet, inta sista helgen i kommunens tjänst.

Nästa fredag är sista dagen , därefter har jag min insparade semester i juni.

Känner mig lite ledsen och tycker samtidigt att det är tråkigt.  Men ångrar inte mitt beslut.

Är så glad, spänd och och förväntansfull har en "grej" på gång, snälla håll tummarna att den blir verklighet.

Att de vill ha mig ;)   fortsättning följer!

Naiv som jag tydligen är, tänkte jag att via brev, kuvert och porto ansöker jag om att jag är intresserad av att jobba inom träffpunktsverksamhet. Jag skriver ett brev till varje enhetchef kommunen och lägger på lådan. Men inte ett namn eller adress gick att uppbringa. I kommunens växel blev jag ombedd att maila dem, och att de sedan kunde maila det till någon som har hand om jobben.  Har fått svar från en vänlig hjälpsam kvinna att antingen söka sommarjobben som ligger ute nu eller att vänta till höst när nya tjänster eller vikariat kommer ut.

Så tills vidare får jag avvakta...

Idag har värmen hittat tillbaka, det spritter i kropp och själ att få vara ute i trädgården och göra fint.

Mina sommarblommor, övervintrade pelargoner och palettblad väntar med iver att få möta sommaren!

Annars så är siktet inställt på att till helgen åka till husvagnen på Vita sands camping och bara va!

En tripp till Öland spirar kan det också bli.  

Rubriken är lite missvisande. Jag vet vem jag är och vem jag vill vara. Den person jag är idag men med en twist.

Skulle vilja vara lite mer "på", mer jäkla anamma!  Är lite bekväm av mig nuförtiden, förr tog man i mer, i renoveringsprojekt, i trädgården etc. Är det för jag var yngre då ;) Har haft i många år islandshästar, drev egen verksamhet med turridningar och ridlektioner detta tillsammans med en vän.

Med just det om att använda sin kropp fysiskt.

Vad det gäller nuet. Kom hem för en stund sen från gymmet, vi har förmånen att ha ett eget litet gym i Trekanten, där är det inte alls många människor dagtid så det är kanon "i dessa tider". Mitt mål är att stärka upp rygg och armar. På hos Malou var det ett par proffessorer som skrivit en bok om hur viktigt det är att träna efter 50, är den perioden i sitt liv   hålla sig i form för att slippa värk och krämpor inför åldrandet.

April övergår till Maj, inte många arbetsdagar kvar nu. Känner mig lättad i mitt beslut att sluta men samtidigt skraj.

Tänk om mitt kaxiga och tron på mig är en självbild jag bara målat upp. Vill inte tro det, har en plan hur jag ska gå till väga i steg 1, så måste luta mig mot den. 

Nästa rubrik: Jag har skickat massa brev!

Bild från Kosta spa hotell, var där förra helgen och hade kvlitetstid med min dotter. Underbart spa rekommenderas!

I nästan hela mitt liv så har jag tagit hand om människor. Har väl varit mitt kall och är ju det fortfarande.

Min mamma fick MS när jag var 11 år och det har präglat och format mig. Fått  lära mig att bli vuxen tidigt. 

I början 2000 talet tyckte min väninna att jag skulle söka till Hemtjänsten,

det gjorde jag och arbetat med det tills nu. 

Jag har sagt upp mig, det är jag glad för, stolt och känner mig stark i mitt beslut. Inte för att jag ogillar mitt jobb, inte alls.  Men tiderna, stressen och inte känna att jag räcker till. Jag är en glad och kreativ person, vill alla väl, saknar någon nåt så vill jag gärna hjälpa till, men är hindrad av bestämmelserna i vårt jobb, såklart är det så.

I början av december förra året fick min man en lindrig stroke, det var en väckarklocka, spiken i kistan osv. Tanken att få sluta och hitta ett dagtidjobb har jag haft länge, men nu har jag gjort slag i saken. Vad jag vill göra? Det är mycket. Jag har min plan och hoppas det kommer att kunna bli så.

Slutet av juni efter min uttagna semester så är jag lös och ledig!

Igår kände jag för första gången sen beslutet en oehörd lättnad, en glädje, en känsla som är svår att sätta ord på.

Nästa inlägg: Vem vill jag vara!

Bilden illustrerar mitt vägval!

Första bilden är ett kalhygge, de har röjt vid elljusspåret där vi bor. Jag ser det som en labyrint, när man går och går i cirklar, försöker hitta ut men kommer bara till en återvändsgränd, ett stopp eller hinder.

Där har  mitt sinne och tänk varit en längre tid. 

Bilden bredvid, när man kommer ut på en väg som man följer och tror att det är den rätta, men den svänger och man tänker att bakom nästa krök, där och då är svaret och tron att det är den rätta! 

Bilden där vår och min älskade följeslagare sen snart tretton år Izzi är på bild, den visar mitt beslut, när jag efter mycket om och men sa upp mig, från mitt jobb i mars. Den är rak och jag vet hur jag vill ha det. Nångång kommer jag att tvingas ibland tillbaka till den krokiga vägen, men inte idag!

Mossan, träden, skogen med solljuset som sticker fram. Ett lugn och andas fridfullhet där önskar jag att alla människor ska få vara, där vill jag vara snart!