I nästan hela mitt liv så har jag tagit hand om människor. Har väl varit mitt kall och är ju det fortfarande.

Min mamma fick MS när jag var 11 år och det har präglat och format mig. Fått  lära mig att bli vuxen tidigt. 

I början 2000 talet tyckte min väninna att jag skulle söka till Hemtjänsten,

det gjorde jag och arbetat med det tills nu. 

Jag har sagt upp mig, det är jag glad för, stolt och känner mig stark i mitt beslut. Inte för att jag ogillar mitt jobb, inte alls.  Men tiderna, stressen och inte känna att jag räcker till. Jag är en glad och kreativ person, vill alla väl, saknar någon nåt så vill jag gärna hjälpa till, men är hindrad av bestämmelserna i vårt jobb, såklart är det så.

I början av december förra året fick min man en lindrig stroke, det var en väckarklocka, spiken i kistan osv. Tanken att få sluta och hitta ett dagtidjobb har jag haft länge, men nu har jag gjort slag i saken. Vad jag vill göra? Det är mycket. Jag har min plan och hoppas det kommer att kunna bli så.

Slutet av juni efter min uttagna semester så är jag lös och ledig!

Igår kände jag för första gången sen beslutet en oehörd lättnad, en glädje, en känsla som är svår att sätta ord på.

Nästa inlägg: Vem vill jag vara!

Bilden illustrerar mitt vägval!

Första bilden är ett kalhygge, de har röjt vid elljusspåret där vi bor. Jag ser det som en labyrint, när man går och går i cirklar, försöker hitta ut men kommer bara till en återvändsgränd, ett stopp eller hinder.

Där har  mitt sinne och tänk varit en längre tid. 

Bilden bredvid, när man kommer ut på en väg som man följer och tror att det är den rätta, men den svänger och man tänker att bakom nästa krök, där och då är svaret och tron att det är den rätta! 

Bilden där vår och min älskade följeslagare sen snart tretton år Izzi är på bild, den visar mitt beslut, när jag efter mycket om och men sa upp mig, från mitt jobb i mars. Den är rak och jag vet hur jag vill ha det. Nångång kommer jag att tvingas ibland tillbaka till den krokiga vägen, men inte idag!

Mossan, träden, skogen med solljuset som sticker fram. Ett lugn och andas fridfullhet där önskar jag att alla människor ska få vara, där vill jag vara snart!